Rätt perspektiv

| 2016-09-02 11:47:16

Ett ord som jag har funderat mycket på under den här sommaren är ordet perspektiv. Här om lördagen var jag ute på Stockholms gator med en vän, vi letade efter ett nytt mysigt ställe att ta en fika på. Vi gick ut med Sveagatan som var full av människor, tutande bilar, en och annan siren. Vi hade hört om ett ställe som skulle ha en trevlig takterrass, så vi gick in på cafeét och tog hissen upp till nionde våningen. När vi klev ut på terrassen möttes vi av strålande sol och en fantastisk utsikt av stan, men även av ett lugn. Det var så tyst och fridfullt, allt oljud var som bortblåst.

Ibland kan våra liv upplevas just som rusningstrafiken i en stad. Det är rörigt runt omkring oss, oljud, stressade människor som springer in i oss, solens strålar blockeras av höghus så att vi hamnar bland skuggorna. Just där och då kan det vara svårt att urskilja Herrens röst, var är han, vad säger han?

När jag är stressad och känner mig förvirrad finns det inget som ger mig en sådan frid som när jag tar mig tid med Gud. Han ger mig alltid perspektiv på mitt liv och de omständigheter jag möter. Det är som att han, liksom hissen på caféet, lyfter mig så att jag ser alla mina problem uppifrån. Plötsligt ser de inte lika stora ut, allt brus runt omkring mig tystnar, jag blir omsluten av hans ljus och jag kan höras hans röst klart.

Många människor beskriver Guds röst som en viskning eller en tanke i vårt innersta, snarare än en kraftig röst. Jag tror inte att man ska begränsa Gud till hur han talar, han kan ju trots allt göra det precis hur han vill. Men oftast är han den där stilla viskningen, i alla fall för mig, även om jag helst skulle höra honom högt och tydligt. Undra om det inte är så att hans röst ofta är just en stilla viskning för att vi ska ta oss tiden att stilla oss, söka oss bort från vardagens brus och stök.

Han lät mig ta sin tillflykt under hans tak på olyckans dag, han kommer att gömma mig trygg i sitt tält, han lyfter mig högt på en klippa. Psalm 27:5

 

Rätt perspektiv