Vi använder cookies för att förbättra din användarupplevelse. Du kan läsa mer om hur vi använder cookies här. Kanal 10 Media AB policy kring cookies.

Någonting större än oss själva

Tommy Dahlman | 2019-05-12 17:58:29

Frågorna som tillhör de största och yttersta i livet kan aldrig besvaras genom vetenskap. Har då vetenskapen ett berättigande? Självklart! Men endast inom sin disciplin. Frågorna om ordningar i den materiella världen lämnar vi åt metafysiken. Men sanningarna om Gud eller syftet med universum kan aldrig vetenskapen ge några svar på. Dessa ligger nämligen utanför den vetenskapliga metodens räckvidd.

 Om någon skulle tala till ett foster skulle han eller hon kanske först säga att det fanns ett underbart liv utanför livmodern. Om fostret skulle svara som en ateist skulle det säga:

 ”Stör mig inte med sådan religiös vidskepelse. Det här är min värld och det är den enda jag känner till. Jag kan inte se något annat än den och det är ett rent opium att påstå att det finns någonting därutöver.”

 Anta att det fostret kunde tänka med större skarpsinne än våra akademiker. Det skulle säga till sig själv:

 Ögon utvecklas i mitt huvud. Till vad då? Det finns ju ingenting att se. Benen växer. Jag har ju inte ens plats att sträcka på dem. Och varför växer armarna och händerna? Jag måste hålla dem tryckta mot bröstet. De besvärar både mig och min mamma. Hela min utveckling i livmodern är meningslös såvida det inte följer ett liv med ljus och färg och många föremål för mina ögon att se på. Den plats där jag kommer att tillbringa detta andra liv måste vara stor och mångskiftande. Jag kommer att behöva springa där. Det är därför mina ben växer. Det kommer att vara ett liv fyllt av arbete och kamp. Därför växer armarna och nävarna som jag inte har någon användning för här.

Hur är det då med lidandet vi tvingas utstå i det här livet?

Alla våra kval påminner oss om att det här livet inte är vad det borde vara. Törst kan inte bevisa att det finns vatten och hunger kan inte bevisa att det finns mat. Men törst och hunger är synnerligen goda tecken på att det finns någonting någonstans som kan tillgodose dessa behov. Något som väntar på att bli fullkomligt. Något som pekar på framtiden.

Något som är större än oss själva

 

 

Någonting större än oss själva