Vi använder cookies för att förbättra din användarupplevelse. Du kan läsa mer om hur vi använder cookies här. Kanal 10 Media AB policy kring cookies.

Sjätte dagen

| 2013-10-31 13:10:26

På fredags morgonen erbjöds möjligheten att följa med till Yad vashem, världens största förintelsemuseum. Vi var där i 2-3 timmar, men för att man ordentligt ska kunna ta in allt, kan jag berätta det skulle behövas minst fyra timmar till. Det var så fruktansvärt att gå runt där och se alla foton, kläder, ägodelar från de människor som varit med om förintelsen. Vart man än gick hörde man från olika tv apparater dessutom kvinnor och män som vittnade om vad de själva varit med om.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av andra världskriget och främst förintelsen, därmed har jag studerat och tittat på många dokumentärer. Jag är en väldigt emotionell person och har lätt för att känna empati med människor, inför besöket var jag därför ordentligt förberedd med ett gäng näsdukar att torka alla tårar med. Många från vår buss blev starkt berörda och fällde både en och annan tår. Men själv så kunde jag inte. Vid något tillfälle blev jag tårögd, men det var allt. Jag blev liksom känslomässigt låst och fylld av ett sånt illamående över allt det hemska dessa judar fått genomlida. Jag har så svårt att förstå hur man som människa kan utsätta andra människor för sådan tortyr.



Resten av fredagen spenderade vi inne i gamla stan i Jerusalm där vi först besökte övre salen, och sedan åt en god falafellunch och det gavs tid till shopping i de små butikerna och marknadsstånden.

Dagens sista stop blev Västra muren, även kallad Klagomuren. Där fick de som ville fick gå fram till muren, lämna en lapp och be en bön. Det var en mycket speciell upplevelse. Jag måste säga att jag beundrar de judar som helhjärtat följer de lagar och regler de har för att leva ut sin tro. Men jag är oändligt tacksam till Jesus för att vi kristna, genom nåd är frälsta och genom Jesu död och uppståndelse nu är fria från lagens måsten.



En helt annan sak jag, berättade ju i början av resan att jag hoppades på att få prata med några soldater och en eventuell intervju. Jag kan glad berätta att vid Västra muren fanns det tre trevliga killar som jag fick ta ett foto med och samtal lite med, tyvärr fanns det ingen tid för en intervju för vi var tvungna att bege oss.



Det var så intressant att höra dem berätta om hur de måste bära med sig sina vapen överallt. De måste till och med sova med dem under sina huvudkuddar och varje natt vara beredda på att de kanske blir testade genom att en annan person kommer för att stjäla deras vapen. Detta för att de alltid måste vara beredda på att agera snabbt.
Sjätte dagen